Igår när jag va med Åsa så pratade vi om den gamla "goa" tiden. Vi satt å kollade på massa kort sen flera år tillbaka å då förstod man verkligen hur livet har förändrats...vissa saker till det bättre å vissa saker till det sämre dock. Jag kan inte säga att jag tycker att det är tråkigt allt som hänt utan det är bara vissa saker jag skulle vilja att dom va som förut. Vissa saker va dock nödvändiga, det går bara till en viss punkt när man känner att man måste göra saker som kanske inte känns alltför kul just för stunden men då om man tänker några steg längre så kan man nog inse att det är det enda rätta...å det som måste göras liksom. Sen det jag saknar allra mest...det har jag egentligen kvar på ett sätt men jag önskar verkligen att det hade varit som förut, jag vet att det inte kommer bli så och det måste jag som acceptera men ibland känner jag ba för att göra som "in the old times" men som sagt det är bara att göra det bästa av situationen just nu å vad som händer senare vet man aldrig, egentligen är nog det mesta upp till mig men tror att det kommer fortsätta som det ser ut nu, orkar inte med mer tjaffs eller nå...men jag är glad att jag har er alla i mitt liv iaf!

Sen började vi prata lite om Palle, är så himla hemskt ba man tänker på allt.

Dagen på skolan då alla fick veta vad som hänt...allt va som så himla overkligt, man kunde inte tro att det va sant å man va helt borta å visste inte vad man skulle göra eller hur man skulle bete sig...allt va verkligen kaos å nu känns det som att man minns allt i detalj. När vi gick hela klassen i korridoren å sen fick vi syn på kortet å boken dom hade ställt upp där vid receptionen...fy fan asså...den dagen kommer jag nog aldrig glömma! 

Jag va inte nära vän med henne men man gick ju halva tiden i skolan tillsammans så klart att det känns liksom, hon va ju alltid där å vi hade ju våra samtal angående döskallar å sånt liknande...hon va en så himla gullig tjej! R.I.P