Snart blir det att slagga, vet inte varför jag har börja lägga mig så tidigt men jag är ju trött typ vid 22 ibland så då lägger jag mig å sover då...   Nämen det är ju skönt att lägga sig tidigt ibland för förut så satt jag jämt uppe hur sent som  helst och man får ju som ingen dygnsrytm då...

Men men skitsamma, jag går i säng när jag är trött helt enkelt! Hehe!

Imorn blir det att jobba, ska jobba typ 2 veckor så är ju skönt att va hemma ett tag och umgås med familjen. På lördag skulle tydligen mamma och Urban bort så då blir det bara jag,Isak och Albin hemma så då blir det nog att se melo och käka gott skulle jag tro!   

Jag läste en jäkligt skum blogg idag asså...minns inte vad den hette men jag vet inte om det som står är sant eller om det är någon som vill driva med folk...för den va ju riktigt skum, som sorglig av sig...aja om det nu är sant det som står så tycker jag verkligen synd om den personen, kan verkligen inte va lätt.

Natti natti på er!

Jag känner verkligen att jag inte pallar nå mer snart...allt bara rasar samman och det känns som jag inte kan göra ett skit åt saken men det är just det att det är jag som sitter på nästan alla svar...vilket jag hatar! Jag hatar att saker ska hänga på mig, att folk litar på att JAG ska klara och fixa allt och att jag kan hur mkt som helst...varför kan inte bara folk förstå att nån gång så tar det stopp och man orkar inte mer...varför ska man behöva säga rakt ut precis hur man känner och mår? Jag hatar att det ska va så för jag är verkligen inte en sån person som pratar om känslor å sånt, jag kan typ inte prata om det för jag är så jäkla klen egentligen så då börjar jag ba gråta och det är ännu en sak jag hatar...så länge jag kan minnas så har jag försökt förtränga mina känslor men nu de senaste åren är det som att det har börja bubbla över och jag har sagt vad jag känner/tycker och tänker. Men nu känns det som att jag är påväg tillbaka lite till den jag va förut, den som förträngde sina känslor för att det är lättast så...jag vet faktiskt inte vad jag vill med mitt liv just nu och det är så många beslut som jag måste ta. Varför kan det inte va så att man vet precis vad man vill och att man bara kör på det då, att det får bära eller brista helt enkelt...att det ska va så förbannat svårt att komma till insikt med vad man vill...jag tror helt enkelt att jag tänker för mkt och lyssnar för mkt på andra.

Rådet alla ger är ju att jag bara ska tänka på mig själv, vad jag vill och inte vill! Men det är inte alltid så lätt när jag vet vad jag "ger upp" om jag väljer det ena eller det andra. Vissa säger att det inte behöver bli så och att det blir ju vad man gör det till men jag är ju inte så dum att jag inte fattar att det kommer att bli helt annorlunda...och vill jag verkligen kasta bort en sak som jag så länge velat ha tillbaka? Jag vet inte om det nån gång kommer bli riktigt bra för redan nu känner jag slitningarna men man vet ju som sagt aldrig och den där chansen om att det kanske kan bli som det va förut den vet jag inte om jag är redo att kasta bort... Alla säger att man måste göra uppoffringar här i livet och det är ju klart att jag fattar det men om man inte vill det då? Hur fan ska man göra då?

Det känns som jag är påväg att kasta bort allting jag har...men samtidigt så vet jag inte vad jag kan vinna!

Vafan är det för fel på vissa människor asså? Jag bli fan galen!

Nu ska jag och Isak baka igen! Känns som det är det enda vi gör nuförtin!   Det här blir den tredje dagen i sträck nu men det blir förbannat goa kakor!   Hehe!

Bye bye!

Har nyss bakat åt morsan för hon ska ha fika till kalas så då hjälper man ju gärna till...det är ju kul sen har man ju även nått att göra ett tag!   Jag och Isak va sugen på att prova på nå nytt så det blev nå "kolatarteletter" eller nått såntdär hette dom   Hehe! Dom blev då riktigt goa iaf så det va ju skoj! Det blev då inte bullar av dom iaf Jessica! Ja du är ju allt för rolig du...jag ska visa hur man ska göra den där kladdkakan när jag kommer till dig i pite så ska du få se att det inte blir nån sockerkaka som känns som sandpapper mellan tänderna eller vad du nu sa!   Hahaha!

Du är så himla söt vännen!   

Sen måste jag ba säga att jag tycker att det är så jävla fel att leka med andras känslor...du borde verkligen tänka på vad du håller på med och kanske tänka dig för lite...det är som så konstigt hur vissa saker har blivit för du va inte såhär när jag lärde känna dig och vet inte riktigt vad som hänt...vill inte att du ska få fel rykte och att folk ska få fel uppfattning om dig...så tänk dig för lite mer tycker jag...   

Alla bara trycker på åt olika håll. Kan ni inte ba låta mig va?!

Jag pallar inte...

Var går gränsen?

Är det vid ett NEJ eller ska man behöva sparka och slå?

Vet inte varför jag inte kan släppa vissa saker men jag blir påmind hela tiden och då kommer känslorna tillbaka...och jag vet inte vad jag ska känna! Det låter verkligen jätteskumt men jag menar det...

Tror att jag skulle behöva prata med nån men ni som känner mig vet att jag inte gillar att prata om känslor...sen ibland känns det som jag överdriver men jag kan ändå inte släppa det och då får det väl va fjantigt om det nu är det...jag vet faktiskt inte.

Du tar inget på allvar verkar det som...hur kan du ens skämta om en såndär sak? Ibland förstår jag verkligen inte hur du tänker men en sak har jag då märkt och det är att du kan då inte lyssna ett skit på vad jag säger...

Det är bara 2 personer som vet om mina tankar och känslor kring detta och du är en av dom och att du ens kan lägga fram en sånt där skämt det bevisar bara att du inte har lyssnat och att du verkligen inte förstår...

Jag vet som sagt inte hur jag ska se på saken men du behöver ju inte skämta om det som att det verkligen inte va nått...