Så känner jag mig idag...

Känns som jag försöker men jag får ingenting tillbaka, jag har inte ens fått ett tack eller bara en liten ynka kommentar som ett bevis på tacksamhet, jag kräver inte nånting men skulle kännas bättre om man iaf visste att det uppskattas...för tro mig, lätt va/är det inte...

Jag trodde att det va det här alla ville...allt känns ba så himla meningslöst, vad ger det att försöka när man ändå bara står där "själv"..?

Vet inte ens vad jag ska skriva men jag önskar ni förstod...

Jag tror jag ska gå i ide ett tag...jag vet att det inte hjälper att förtränga saker å så men det hjälper ju för stunden så då kan jag ju kanske få slippa de här tankarna och känslorna för ett tag...

Ni vet inte hur det känns och hur ska man få fram det när det inte ens hjälper att förklara..?

För det har man ju som försökt flera gånger men det går som inte fram...det blir ju ändå ba fel och det är jag som tänker fel och massa annat...jag orkar inte lyssna på det än en gång för som jag skrivit förut: Jag har ju haft rätt i det jag sagt. Å hur roligt är det då att höra att man har fel, när man vet att man egentligen har rätt? Det blev konstigt det där men ni kanske fattar...vet då en person som kommer förstå för det känns som du alltid förstår mig! <3

You'd have to walk a thousand miles
In my shoes, just to see, what it's like to be me
I'll be you, let's trade shoes, just to see what it'd be like to
Feel your pain, you feel mine, go inside each others minds
Just to see, what we find, look at shit through each others eyes!

Om det ändå kunde va så ibland...kanske folk skulle ha lättare att förstå...