Jag blir galen på mig själv, jag är så jävla less på att jag bryr mig så mycket...allt skulle va så mycket lättare om jag ba kunde lära mig att skita i allt och ba låta det rinna ut i sanden...men jag kan inte och jag hatar verkligen det hos mig själv!

Jag gjorde ett val och jag vet att det är det rätta men varför är det så jävla svårt? Varför kan jag inte ba sopa det under mattan och gå vidare å glömma all skit kring det här? Nog för att jag har gått vidare, det låter som mitt liv gick under efter detta men det gjorde det verkligen inte men vissa stunder kommer känslorna tillbaka och jag blir påmind igen, dock bara om de bra sakerna vilket gör att jag saknar det men då när jag tänker ett steg längre så kommer jag ihåg varför allt blev som det blev och det är som sagt bäst såhär!

 That I know for sure! I won't do it all over again, cause it won't get better!