Du tar inget på allvar verkar det som...hur kan du ens skämta om en såndär sak? Ibland förstår jag verkligen inte hur du tänker men en sak har jag då märkt och det är att du kan då inte lyssna ett skit på vad jag säger...

Det är bara 2 personer som vet om mina tankar och känslor kring detta och du är en av dom och att du ens kan lägga fram en sånt där skämt det bevisar bara att du inte har lyssnat och att du verkligen inte förstår...

Jag vet som sagt inte hur jag ska se på saken men du behöver ju inte skämta om det som att det verkligen inte va nått...

Ja då var man hemma igen efter några dagar i Sthlm. Det känns verkligen både och att komma hem och jag är så himla kluven just nu angående massa saker...känns som jag måste fatta många beslut och det är verkligen inte de roligaste besluten att fatta...vet inte vad jag ska göra och det finns ingen som kan hjälpa mig heller utan det är saker jag måste komma på själv, vilket känns riktigt jobbigt för jag är verkligen inte bra på det. Brukar ju alltid få råd av bl.a syrran och det är ju klart att jag pratar med henne om detta men det är ändå jag som måste fatta besluten och ibland känns det bara jobbigare när man vet vad vissa personer tycker och vill. Just nu skjuter jag verkligen bara upp saker så långt som det går känns det som men det är ju inte så att problemen försvinner för det liksom så vad ska man göra..? Jo det enda rätta är ju att ta tag i saken men som sagt jag vet verkligen inte vad jag vill...

Ena stunden känns det som jag vet och att jag har bestämt mig men då nästa så är jag tillbaka på ruta ett igen...hatar att det ska va så! Man blir ju fan ba psyko av allt!   

Jamen iaf...ska lämna det där nu...

Har ju hänt rätt mkt sen sista gången jag skrev vilket inte är så ovanligt längre eftersom jag inte skriver så ofta men skit samma...jag skriver ba när jag verkligen känner för det annars så blir det ba typ en rad...och det känns inte så värt, eller ibland skriver jag ju kanske ba en rad men då är det antingen för att om jag skriver mer så vet jag att jag skriver nå dumt eller så tycker jag att just den där raden säger precis allt som jag vill få sagt!   Aja nu vet ni det men va inte dit jag skulle komma... Hehe!

Det hände ju vissa skumma saker i Sthlm måste jag säga...jag hette Johanna, va tillsammans med en Patrik och vi hade varit ihop 4 år men det va lite struligt för han hade varit med en annan vilket jag inte visste om det va sant eller inte men vi kom fram till att det va Patriks brorsa som säkerligen hade hittat på det för att han va avis. Hade en moster som va 56 år men fyllde 57 den 3 april. Sen vare massa andra saker också men dom minns jag inte för jag blev så förvirrad och visste fan inte hur jag skulle bete mig...sen mitt upp i allt så säger hon: Inte så mkt dialekt!...Å då tänkte jag: Nämen hur fan ska jag prata då, lätt att ba ändra dialekt sådär huxflux... Aja jag pratade ba lite mer fjolligt så då blev det bra!   Haha!

Nä det va en ny upplevelse och tror fan jag ska fundera på att bli skådis! Eller så int!   Haha!

Nu blire att ta fram nötterna och se lite film tror jag! Hare gött allihop!

Bye bye!

Så känner jag mig just nu, förstår verkligen inte hur du kunde göra så som du gjorde, speciellt inte efter saker som jag har berättat för dig...du fick mig att minnas saker som jag verkligen bara vill glömma, har försökt förtränga det men minnena kom ikapp för ett tag sen och då berättade jag för dig och förklarade och det gör mig bara ännu mer förbannad och besviken på dig. Det känns ibland som om du inte tar det jag säger på allvar och det tycker jag är jäkligt tråkigt för jag säger inte saker om jag inte menar det...

Gårdagen blev ju verkligen inte bättre av det här iaf, den va redan jobbig som den va...

Jag gillar verkligen inte den här dagen och så kommer det va resten av mitt liv...det va idag 8 år sen du lämnade oss och det känns fortfarande som om det va igår. Jag saknar dig så himla mycket, jag kan inte ens beskriva med ord hur mycket jag verkligen saknar dig och hur mycket du betydde för mig, eller du betyder fortfarande så sjukt mycket för mig...jag vet att du är vid min sida hela tiden än fast jag inte kan se dig. Jag vet inte ens vad jag ska skriva längre för det känns som att allt låter så himla töntigt och lamt för hur mycket du egentligen betyder, och inte bara för mig utan för alla som kände dig. Du var en underbar människa och det är fel att såna som du ska få lämna oss på det viset...men då kommer man ju till det här med att allt inte är rättvist här i världen och det finns inte mkt vi kan göra åt det tyvärr, och jag hatar att det är så!

Älskar dig av hela mitt hjärta morfar!

I feel sometimes like I've truly lost my way
Sometimes it's hard to make it through the day
When I have the chance to sit and think
I stare ahead and never stop to blink
My heart is loudly crying out for you
My soul is crying out for love so true
I don't know how I've made it this long
I don't know how I've stayed so strong
I guess I am waiting for the day
When all of my pain will go away
It's been so hard without you by my side
Losing you took away so much of my pride
You are part of me, a piece of my soul
And until you find me, I will never be whole
I am so sorry that I let you go
And hope one day that you will know
That all I wanted was the best for you
Even though it's torn my world in two
The only reason I am still alive
Is the hope that you'll be by my side
I want you to know wherever you are
That even if the distance is far
You are always here in my heart and soul
And that I'm leaving this is God's control
One day he'll send you back to me
One day my heart will again be free
My love for you will never end
When you're back, my heart will mend
Just know my love is forever
Even if we are not together.

Blev lite dålig kvalla men tog med mobilen.

På bilden är det min morfar högst upp och min morbror nere till vänster, jag har själv ritat den och det va som sagt 8 år sen idag som min morfar dog och den 18 dec för 7 år sen dog min morbror.

Saknar er båda så mkt! <3

Det är så jäkla mkt saker som jag vill ha just nu...kan ni tänka er det, jag tror ni blir JÄTTEförvånade nu va?   Hehe!

Nämen jag hittade en skitsöt hund på blocket och jag vill verkligen ha den, jag har ju funderat hur länge som helst på det här med hund men jag velar fortfarande hit och dit, jag kommer aldrig fram till ett beslut...eller ja kanske för stunden men inte långvarigt och det känns ju inte så säkert liksom   Nämen jag vet att jag verkligen vill ha en hund men om jag vill ha en just nu i livet vet jag inte, jag vill ju som göra så himla mkt saker och då blir man ju som så låst när man har hund...sen om det blir flytt till Sthlm så vill jag ju inte skaffa hund nu heller...fan det är mkt att tänka på nu asså...jag har ingen aning om hur mitt liv kommer se ut framöver och det känns lite oroväckande...  men det är ju ba att vänta och se hur det kommer bli...vafan blir nog bra tillslut!   Hehe!

Imorn blire att fara tillbaka till Skeå igen, känns skönt att komma hem till sin egen lägenhet och få sova i sin egen säng men samtidigt är det himla mysigt att va här hemma i Gullis och umgås med familjen. Jag är så himla tacksam för att jag har en så underbar familj som jag har, alla har ju inte den turen tyvärr...

Älskar er över allt annat!   

My Friend when I think of you.
I think of all that we've been through.
All the times we argue and fight,

We know deep inside that it isn't right.
I, then feel bad and alot of pain.
It feels like I've fallen from the sky like the rain.
I love you dear friend with all of my heart.

I never want us again to be apart!

Jag har verkligen ingen ork till att blogga längre, jag vet inte varför men kan gissa på att det är pga allt som snurrar i skallen på mig. Jag tänkte lägga ner med bloggandet men samtidigt så är det så himla skoj att ba få skriva av sig ibland...jag behöver det faktiskt lite då och då!   

Det har egentligen hänt jäkligt mycket sen sist jag skrev men som sagt jag orkar inte skriva om det. Jag har iaf varit uppe i Adak nu, det va inte så hemskt som jag hade tänkt mig, det va faktiskt riktigt mysigt där och man tackar ju aldrig nej till att fara ut med skoter!   Kommer nog att bli fler vändor dit skulle jag tro! Robert trivs ju där så! Hehe!

Sen har det ju varit fest...å ja vad ska man säga...själva festen va faktiskt riktigt nice, träffade nya människor som va skittrevliga och sen hälsade ju polisen på också, det är ju alltid lika trevligt!   Nästa gång ska jag bjuda in dom på en sup!   Nämen jag fattar inte vad mina grannar har för fel, vi lever inte ens om, vi hade knappt nån musik typ och sen ringer dom snuten och säger att vi lever om för mkt...har inte snuten bättre saker för sig än att komma och säga till folk att dom måste dämpa sig lite...det komiska är ju att man märkte ju på polisen att dom tycker det är skitfjantigt att dom måste komma för poliserna presenterade sig och typ stod och pratade med oss med ett leende på läpparna som sa typ: ja vi tycker det här är lika fjantigt som du men vi måste komma för det är vårat jobb! det kändes typ så och dom frågade om vi hade fest och om vi skulle ut nu osv så så seriöst tar man det ju inte...men det är ju trevligt att lära känna polisen iaf!  

Nu ska jag snart dra å jobba så bäst att börja göra sig klar...men hare bra allihop!

Bye bye!

Har nyss kommit hem från jobbet, jag å mamma pratade lite i bilen om vissa saker som jag har funderat över...vi kom väl som inte fram till nått men det är ju skönt att prata med nån om det man har på hjärtat iaf. Mitt liv känns som ett totalt kaos just nu, jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv, nått förslag? Nämen...vet inte hur jag vill göra med flytt, om jag vill till Sthlm eller nån annanstans eller om jag ska stanna i Skeå helt enkelt, jag vet inte vad jag vill jobba med men en sak som är säkert är att jag inte vill jobba inom vården så nått har jag ju kommit fram till iaf...men jag har absolut ingen aning vad jag ska göra och det känns som att det är på tiden att jag tar reda på det och försöker göra nått av livet så man kanske en gång känner sig nöjd...

Vissa saker är svårt att veta om jag verkligen gör det för min egen skull, jag har tänkt på det och ibland känns det som att jag inte gör det. Eller det beror väl på hur man menar för det är ju klart att jag gör det till en viss del, jag vill ju till en viss del annars skulle jag inte göra nått men om jag skulle vilja helhjärtat så skulle jag väl inte tveka..? Eller så kanske jag bara är "rädd", jag har ju min trygghet här och än fast jag inte är riktigt nöjd med livet här så funkar det ju ändå, jag vet ju hur "livet leker" här så det är ju som enkelt...men ska man nöja sig med det, nått som man inte är riktigt nöjd med?

Jag blir ba psyko av allt som snurrar i mitt huvud nu och jag vet allvarligt inte vad jag ska göra, på ett sätt känns det som att livet här håller på att ordna upp sig men på ett annat sätt krashar det totalt...så hur ska jag göra...jag vet fan inte...

Nu ska jag sluta dryga mig med mina tankar men va ba tvungen att skriva av mig lite...jag saknar vissa personer i mitt liv så himla mkt, synd bara att det är som det är nu!